Gnägg

Idag tog jag och Trulls en tur, hon skötte sig galant, iaf om man jämför med första gången då det var testning deluxe och hon backade både hit och dit. Jag var ringrostig, men förvånande då? Insåg att amningsbh i nedsittning i trav inte är en höjdare, som sagt, ringrostig. Hann med och prata med lite olika folk, och sitta och böla i sadelkammarn över Fjant. Jävla skit, att det aldrig läker? Hur länge ska man gå runt med ett stort hål i bröstet? Fina Fjant, vad jag önskar att han fortfarande fanns här hos mig... Jag saknar honom som jag vet inte vad. Kan fortfarande inte tänka på honom utan att tårarna tränger bakom, och undviker helst att prata om det. Jag vet inte vad jag kan göra för att det ska kännas bättre, eller om det någonsin kommer och lätta? Allt jag vet är att han är borta, och jag måste försöka stå upp utan honom, men det är svårt, vissa dagar mer än andra. Finaste Fjanten!