Det är så otroligt tomt, utan Fjant. Jag blir både glad och ledsen, när jag inser hur otroligt mycket jag fortfarande saknar den hästen. För han var mer än en häst för mig, han var min bästa vän, min livskamrat och han fanns alltid det. Undrar om smärtan någonsin går över? Det är snart 2,5 år sedan han dog, och jag kan inte nämna honom utan att tårarna bränner bakom ögonlocken. Fina fina Fjant! Du ska veta att du var älskad, och att jag saknar dig. Jag saknar dig så mycket, min vän.
Idag var jag på hästloppis, där stod en kompis och sålde, hon hade köpt lite grejer utav mig när du gick bort, och nu var jag tvungen att köpa tillbaka dem. Jonny är i garaget och jag sitter med Fjants gamla schabrak i soffan (jag vet, no no för allergikersambon, men åt helvete med det just nu.) och bara gråter, jag önskar att du kunde komma tillbaka. Jag fungerar inte utan dig.
Min älskade vän.
Idag var jag på hästloppis, där stod en kompis och sålde, hon hade köpt lite grejer utav mig när du gick bort, och nu var jag tvungen att köpa tillbaka dem. Jonny är i garaget och jag sitter med Fjants gamla schabrak i soffan (jag vet, no no för allergikersambon, men åt helvete med det just nu.) och bara gråter, jag önskar att du kunde komma tillbaka. Jag fungerar inte utan dig.
Min älskade vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar