Pang

En sovmorgon, finfin promenad i strålande sol och en trevlig kursdag senare (medans J och L var på babysim) så for vi hemåt. For förbi en rejäl krock på e4an och helt plötsligt blir man så tacksam för att alla jag känner är hela och friska. Att vi har klarat oss ifrån stora olyckor, dödsfall och annat otrevligt. Det kommer väl förr eller senare det ändå, och jag kommer inte gå och vänta på det, utan njuta utav allt, och ta en extra titt i döda vinkeln innan man svänger ut blir dagens lärdom. Kör försiktigt gott folk!

Kursdag nr 1

Stora vita och jag for iväg och kursade idag. Flamsig, hoppig, okoncentrerad pudel gjorde ändå helt ok ifrån sig. Fick beröm för att han hade bra kroppskontroll (hur nu det gick till??) och att han hade en trevlig attityd. Matte fick bakläxa på att skynda långsamt och bli mer noggrann på att ta det lite lugnt, inte försöka ta sig fram på så mycket transportsträckor i fria följet utan att jobba mer med helt om halv, höger och vänster "snurrar" och att vara noga på att berömma bakåt, för han har en tendens att vara lite långt fram. Det är lite samma lika i platsen, ska försöka öka tiden och inte avståndet istället för tvärt om. Skynda långsamt, vara noggrannare och lägga lite mer grund. Resten sitter ju, så att stadga upp det hela lite så är vi ju där snart ju!

Lördag

Efter att ha vaknat i vettig tid, med hjälp utav väckaren så begav vi oss iväg till mor min. Efter lunch, en promenad (där Chili drev mig till vansinne, bra uppladning inför kursen imorgon) så gav vi oss iväg till Js föräldrar. Där var tjompan med farmor och vi städade bilen. Efter lite sjalande tills bebis somnade, lite käk och småtittande på en film så for vi hemåt och det var dags för mitt efterlängtade lördagsmys! Äntligen. Chokladkexchokladkex bla bla återigen. Plus blåbärstoppar (MUMS!!) och lite cola flaskor, den varianten som finns bland lösgodiset. Nu är det film som gäller med grabbarna mina, tjompilompi sover gott. Imorgon är det kurs, wish me luck.

Hoppla

Sådär ja, en liten paus har det blivit. Det beror på att jag har haft fullt upp, en trevlig paus alltså. Tisdagen gick åt enbart grinande, hade någon fantastisk dipp i humöret och var inte alls något trevlig att umgås med. J flydde till garaget och jag gick hemma och muttrade med L. Onsdagen spenderades först med att gå runt med ett härligt glatt pirr i magen, träffa lite sb:are och sen bar det iväg till stallet! Som jag längtat. Min gamla stallägare hade en 4bening till över åt mig så vi for ut och pysslade och bekantade oss. Det började fint med att jag tog rätt häst i hagen, bara det är bra. Ponnyn var kanonsnäll, en väldigt trevlig lättsam och otroligt snäll en. Det blev lite ompyssling, avhårning och en promenad. Ikväll hade vi en segdag på fm, lillan har inte sovit så mycket på dagen flera dagar i sträck så det tog hon igen idag, sov och sov och sov. Och det gjorde jag med, 2 timmar mitt på dagen slockande jag, och herregud så skönt. Alla måsten så som tvätt, röjning och annat fick rent bara vara, det finns ju som kvar... MVC gruppen kikade förbi på em, så då fanns det inte heller någon tid. Nu börjar operation söva tjompis, som sitter och gnuggar sig i ögonen men hävdar att hon inte alls är trött... Detta blir spännande!

Plask plask

Bifogar en bild på tjompilompi ifrån badet igår. Syns vad hon tycker va? Underbrara unge!

Härliga måndag

Vaknade vid 8 tiden av att lillan låg och nöp mig i näsan. Vred dit huvudet för att prata lite vett med henne och insåg plötsligt, jag kan vrida nacken! Tjoho! Alltså, min nackspärr har sågott som släppt. Kanon ju! Vart så nöjd, efter att vi legat och dragit oss i sängen, jag halvslumrandes och lillan maniskt undersökande varenda vrå av mitt ansikte så gick vi upp, röjde lite och gav oss sen ut på en promenad. Helt underbart skönt! Tänk att man kan bli så nöjd över att få plocka lite, och att gå en promenad med grabbarna som bara är sådär härligt glada jämt, det var fantastiskt skönt. Väl inne värmde jag upp gårdagens batman, för er som inte vet vad det är så är det någonting så genialiskt som en kebabpizza med pommes på. Den blir kanongod även dagen efter i ugn (och tur är väl det, för man orkar inte äta en hel på en gång...) och lillan hon tryckte blåbärspurre för fulla muggar. En hel burk försvann, innan jag ens var klar?! Hur gick det till?! Men det är helt klart min unge, märks att hennes första tid i magen så levde jag på blåbärssoppa... :)

Detta med bloggar...

Det är helt klart både bra och dåligt. Kom av en slump in på en av alla dessa påtok för många bloggar som är skrivna utav änglamammor (och pappor för den delen). Alla dom som råkat ut för det ofattbara, det som bara finns i andras mardrömmar. Att förlora sitt barn. Jag kan inte ens tänka på vad jag skulle göra utan Lea här. Det känns så långt borta, hon är ju så självklar. Så varm, sprudlande och mjuk och go. Om tanken på att någonting skulle göra henne illa får mig att må dåligt, så vet jag inte ens hur jag skulle beskiva tanken på att hon en dag inte skulle finnas här, det är ofattbart. Jag är en sådan människa som tar livet som det kommer, försöker iaf. Visst är man orolig, ffa under graviditeten och allt sånt som rör lillan. När hon var alldeles pyttis och fick för sig att enda sättet att sova var på mage sprang jag som en tok fram och tillbaka för att kolla så att hon andades. Att väckas utav hennes sparkar på natten är både irriterande och alldeles underbart. Det gör ju ont när hon träffar mig på alla de ömma punkter jag har där förtillfället, men ååh vad det ändå är skönt att få ett litet livstecken ifrån henne sådär, mitt i natten. En påminnelse om att det inte bara var en dröm, hon finns faktiskt där, mjuk, varm, levande och min. Min min min. För känslan som jag känner när hon tittar på mig med sina stora blåa ögon, en kopia av sin fars, och ler sådär snett som bara hon kan, då finns det inget annat. Det är som att någon photoshoppat världen omkring oss till ett blurr, och allt bara stannar. Så nu klickar jag ner länken på denna fina bloggen, för mitt egna sinnes skull. J undrade vad jag höll på med när jag satt här och grät så jag nästan skakade i soffan allteftersom att jag scrollade nerför sidorna. Jag hoppas av hela mitt hjärta, att jag aldrig behöver känna hur hon (och alla andra i liknande situationer) känner sig. Att L får vara hel och frisk, växa upp och reta gallfeber på mig, förstöra mina finaste prylar, se till så att jag kommer försent ifrån jobbet och släppa ut hunden utan lov, är allt jag kan önska mig.