Snart ett år sedan...

Ja tänk, att det snart är en vecka sedan som lillan kom till oss. Helt galet eg, för ett år sedan vaggade jag omkring, mer liknande än valross än någonting annat, och väntade och längtade. Och så plötsligt! Vad hon här. Med buller och bong, så självklart att hon skulle vara här med oss.

Lillan tog en sovmorgon idag, vaknade säkert en timme efter mig, och jag låg bara och tittade på henne, där hon låg och andades, sov så fridfullt och log i sömnen då och då. Vilken fantastisk tur man har ändå, att livet tar en del vändningar åt en och att det blir så bra. Otroligt.

Just nu leker lillan leken att klättra in och ut ur hundens leksakskorg, ivrigt snackandes med alla råttor ifrån ikea där i, helt hårda utav dreggel. Hon slår på fotbollen och sjunger ljudligt i takt. Emellanåt tittar hon upp, vinkar åt mig och klappar i händerna åt sig själv, som om hon visste hur fantastisk hon är. Det kommer bli en finfin dag idag också, trots att vädret är grått och blött, det känner jag på mig.

Hold your horses

Helg! Inte kan man klaga på det.

Jonny (och Matte) gör stan osäker både igår och idag, en riktig brudhelg är det alltså hemma. Just nu är vi nyss hemkomna efter en trevlig kväll hos goda vänner, både dotter, hund och mamma har haft det riktigt roligt, mycket bättre kan det inte bli va? Lillan somnade nyss, (perfekt tid enligt mig, vid 21, hoppas hon håller sig till detta nu och inte håller på och hatta runt så som hon gjort.) Nåväl. Jag är stationerad i soffan med en kopp te, ljus som är tända runt om mig och ffa mitt brasljus (det sprakar, mysnivån är hög!) och lite soft musik, dagen till ära är det Of Monster And Men som rullar, och jag bara njuter. Hoppas ni har en lika trevlig lördagkväll som jag/vi! :)

Tjompans favoriter, oktober

I brist på bättre saker att printa ner, så passar jag på att lista tjompans två oktober favoriter.

Nr 1: Kuddar! Gärna så många som möjligt, så att man kan slänga sig handlöst i dom, gömma sig, leka titur, mysa och gosa. Eller allt på samma gång! En kudde på golvet gör henne lyrisk och hon kan ligga och mysa med den hur länge som helst.

Nr 2: Musik! Det dansas och hoppas hej vilt, till allt. Hon är nämligen inte så kräsen, allt ifrån filmintron, radiodängor, "riktigt musik" går fint för allätaren. Men även ringsignaler, reklamlåtar osv skakar hon loss till. Hon är dock för söt när hon håller på så där, så det blir att man lyssnar på en hel del musik som man kanske annars inte skulle gjort bara för att dom verkar få det att spritta lite extra i kroppen på henne. (jag hoppas hon byter smak tills hon är äldre, hiphop är inte direkt mammas grej....)

Stor börjar hon bli också, 10 månader har lilltjompan hunnit bli, och ett år närmar sig med stormsteg. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, men letar efter bromsknappen, hjälp!

Dagens ilandsproblem

Är att när man jobbat fm och kommer hem, glad i hågen att få busa med lillan, så är hon trött och somnar 10 minuter efter att man klivit innanför dörren. Nåja, hon sov en timme, vi for iväg på ärende och väl hemma hinner jag bara stoppa i henne lite mat och byta blöja innan hon börjar gnugga sig i ögonen igen. 10 minuter senare sov hon, och nu, nästan 2,5 timme senare så sover ungen fortfarande.

Jag som vill mysa och umgås ju! Nåja, tur jag är ledig imorgon så vi har hela dagen ihop att mysa på, lilltjompan och jag <3

Skitunge!

Kvällen började med att tjompan ändrade till engelska på min dator. Efter lite klurande (och ett pinsamt telefonsamtal till bror min) var det fixat. Hon ligger och sover i sin säng och jag tittar på tv, sätter på en låt på datorn (Theobald Tor.....) och stänger av ljudet på datorn. När låten är slut och jag fnissat klart, så inser jag att jag sitter återigen och diggar, Metallica spelar i bakgrunden. 2 låtar är jag nöjd och diggar med tills jag inser, att jag inte satt på någon musik. Eftersom att jag eg har enorma problem med att vara själv, tror att det lurar monster bakom varje hörn får jag direkt upp skräckfilmsvinjetten i huvudet och börjar kallsvettas som en tok. Tills jag ser att stereon är på. TJOMPAAAAAAN! Haha, himla unge! Och hon kan inte ens gå en. Jag lär dö utav en hjärtattack innan året är slut, garanterat.

Älskade skitungen gör sin sjätte månad till en minnesvärd en. Första tanden har börjat kika upp, och vass är den, och första ordet, som visst blev pappa har sluppit ut. Eller egentligen så låter det pappapappapa, jämt. Hon börjar bli så stor, snart 7 månader! Mitt hjärta

Svensk sommar

Jag var inte förberedd på den svenska sommaren. Så glad i hågen tog jag på mig shorts och linne, lillan satt i vagnen och vi skippade jackan båda två. Vi han komma en bit, och sen började det regna... Ungefär samtidigt så ledsnade lillan på vagnen, och jag hade en arg unge som stack ut både huvud och ärmar ur regnskyddet på vagnen. Eftersom att det regnade som det gjorde kunde ja inte bära henne i sjalen, då jag inte hade någonting vettigt att ta runt oss för att skydda henne mot vädret, klantigt. Så stackarn var arg och ledsen hela vägen hem, och mammahjärtat blödde. Väl inne så somnade hon i min famn och sitter nu och kastar runt saker i soffan, efter att hon nöjt ätit lite banan, stora tjejen! Så dagens lärdom är: Ta alltid med någonting så att hon går att bära, i alla väder. För hon fortsätter visst med sitt "våga vägra vagn" sötrumpan.

Puss

Satt med Lea i soffan, mage mot mage, eller ja, hon halvklättrade/snurrade runt över mig och kuddarna. Helt plötsligt kommer det en hand på min kind, och sen innan jag hinner reagera, får jag världens slängkyss. Inte illa! Min pussgurka <3

Hjärtat 6 månader

Kan inte släppa hur stor hon börjar bli, så jag tänkte, mest för mig själv, berätta vart tjompan nu 6 månader är i utvecklingen nu. Hon sitter själv, har gjort i 2 månader. Hon tar sig ännu ingenstans, rullar inte mer än någon enstaka gång utav misstag, däremot kommer hon sakta framåt när hon sitter och vrider sig hit och dit. På mage vill hon inte alls vara, och inte heller på rygg, då ser man ju ingenting! Hon äter med glad aptit de vi bjuder på, hon äter samma mat som vi, ibland är det sådant som hon kan äta själv (dvs, potatisklyftor, broccoli osv) sånt som hon kan greppa själv och hon är kanonduktig! Annat så som ris, korvstroganoff och annat äter hon glatt ifrån sked. En perfekt mix. På kvällen äter hon gröt, även den slinker glatt ner, och så ammas hon lite här och där, på natten någon gång oftast, och till frukost, och lite när hon är sugen. Hon är så nöjd bara hon får se lite folk, får uppmärksamhet och allra helst ska man vara och mysa med henne, hon älskar när man är och stryker henne på pannan, pussar henne på magen eller killar henne under fötterna. Alltid glad är hon också, skruttungen! Numera så brukar hon somna själv i egen säng, ammar en slurk i våran, sen lyfter jag över henne och hon somnar själv, vid 23 tiden. Världens bästa tjompa!

Stor tjej

Och tjompilompi somnar själv idag igen. Vet inte för vilken kväll i ordningen, vi ligger och ammar och hon blir helt plötsligt tokpigg, sparkar mig i magen och har sig. Då lyfter man sonika över henne till spjälsängen, pussar på magen och stoppar i en napp och lägger mysig filt bredvid/över. Säger puss och godnatt, mamma älskar dig och syns imorgon och går ut. Tada! Läggning utav bebis klar. Trevlig fredag på er!

Underbara du

En helt vanlig måndag, för 6 månader sedan kom vår tjompa till oss. Galet eg att tiden går så fort! Och samtidigt känns tiden utan henne så långt borta, som om hon alltid funnits här. Fantastiskt roligt är det iaf att få dela vardagen med denna glada, underbara unge! Ett riktigt privilegium, att få känna en sådan kärlek till en liten människa. Underbara Lea, mamma älskar dig! Och grattis på 6 månaders dagen!

Hjärtat

Shopping

Jepp, idag har jag haft mitt lilla roliga och shoppat barnkläder. Yiha! Det var inte bara en som hade fått nys om konkursutförsäljningen, men tillslut kom jag ut utan både klämmärken och syrebrist med matchande sett åt Lea och Elsa. Succé! Nu har Jonny åkt till Lycksele på bilträff, och jag, lillan och grabbarna är själva hela helgen. Trevligt! Blir mys, gotta, och utflykter som gäller, hoppas vädret är på vår sida.

Detta med bloggar...

Det är helt klart både bra och dåligt. Kom av en slump in på en av alla dessa påtok för många bloggar som är skrivna utav änglamammor (och pappor för den delen). Alla dom som råkat ut för det ofattbara, det som bara finns i andras mardrömmar. Att förlora sitt barn. Jag kan inte ens tänka på vad jag skulle göra utan Lea här. Det känns så långt borta, hon är ju så självklar. Så varm, sprudlande och mjuk och go. Om tanken på att någonting skulle göra henne illa får mig att må dåligt, så vet jag inte ens hur jag skulle beskiva tanken på att hon en dag inte skulle finnas här, det är ofattbart. Jag är en sådan människa som tar livet som det kommer, försöker iaf. Visst är man orolig, ffa under graviditeten och allt sånt som rör lillan. När hon var alldeles pyttis och fick för sig att enda sättet att sova var på mage sprang jag som en tok fram och tillbaka för att kolla så att hon andades. Att väckas utav hennes sparkar på natten är både irriterande och alldeles underbart. Det gör ju ont när hon träffar mig på alla de ömma punkter jag har där förtillfället, men ååh vad det ändå är skönt att få ett litet livstecken ifrån henne sådär, mitt i natten. En påminnelse om att det inte bara var en dröm, hon finns faktiskt där, mjuk, varm, levande och min. Min min min. För känslan som jag känner när hon tittar på mig med sina stora blåa ögon, en kopia av sin fars, och ler sådär snett som bara hon kan, då finns det inget annat. Det är som att någon photoshoppat världen omkring oss till ett blurr, och allt bara stannar. Så nu klickar jag ner länken på denna fina bloggen, för mitt egna sinnes skull. J undrade vad jag höll på med när jag satt här och grät så jag nästan skakade i soffan allteftersom att jag scrollade nerför sidorna. Jag hoppas av hela mitt hjärta, att jag aldrig behöver känna hur hon (och alla andra i liknande situationer) känner sig. Att L får vara hel och frisk, växa upp och reta gallfeber på mig, förstöra mina finaste prylar, se till så att jag kommer försent ifrån jobbet och släppa ut hunden utan lov, är allt jag kan önska mig.

Filosofera mera

När tjompan ligger och sover i min famn så kan jag riktigt känna hur jag svämmar över utav alla dessa känslor. Jag är så oerhört lycklig att hon är här och känner mig både stolt och oförskämd att kalla henne för min! Samtidigt blir jag, ja hur ska jag sätta ord på det, både förväntansfull och lite skakis inför uppgiften att uppfostra och skydda henne inför världens alla faror men framförallt, rädd för när hon växt upp och ska stå på egna ben. Se henne misslyckas och lappa ihop sig själv, utan att jag kommer kunna göra någonting annat än att finnas där för henne, det skrämmer mig. Tack och lov är det en bit bort, många milstolpar som ska passeras först, och så mycket vi kommer vara med om och uppleva, men även andra saker att oroa sig inför innan dess.

Så jag försöker att inte tänka på framtiden så mycket, leva i nuet och klappar på den mjuka mjuka kinden, känner hur hennes fingrar kramar om mitt och blir bara sådär lycklig igen, min fina fina tjej! Men att det går så fort? Blir helt förundrad. Vet ju att alla tjatar om det jämt, men att dom hade så rätt, att det gick SÅ fort, det hade jag inte kunnat tänka mig. Kändes ju som att dagarna tog sig fram i snigeltakt när hon var i magen, nu är hon redan över 4 månader, vid bordet kräver hon numera att få smaka trots att jag tänkt vänta med det och ska ha koll på allt, överallt. Sitter skrämmande bra för sig själv, tack och lov är hon totalt ointresserad utav att rulla än, alltid något.

Nu börjas det någon som börjar att knorra här, pausen är över, för denna gången.